Ni kan själva lista ut vad min dag bestått av idag, alltså.
Ved, ved och mera ved.
Stapla hit, stapla dit, stapla runt en liten bit…
Idag visade sig solen i säkert fem minuter dessutom! Vilken underbar dag…
Kvällen ska ägnas åt adventsstädning och ljusslingeuppsättning. Jiihaa.
Fast det kommer ju alltid en morgondag och jag tror faktiskt att min blir bra!
→ 3 kommentarerKategorier: Saker och ting · Vardag · Vårt hus · vintern-09
Taggad: November, Ved
Safari vore något! Har alltid velat till Afrika, dessutom. Undrar om det finns något sätt att transportera sig dit nu i mörkgrå november utan att behöva göra av med alla julklappspengarna och utan att riskera att saknas vid julbordet?
Jag tycker om vykort. Och hederliga handskrivna brev! Får dessvärre inget av det för det mesta. Blev därför extra glad när en bit av Sydafrika på en papperslapp hittat sig ner i min gröna låda.
Tack Jeanna och välkommen hem!
→ 1 kommentarKategorier: Platser och människor · vintern-09
Taggad: Sydafrika, Vykort
Jag har ätit en Thanksgiving Dinner i mitt liv hittills, och det var för precis ett år sedan på välkända Isabella´s beläget på Manhattans Upper West Side.
Jag minns att vi anlände sent och det uppstod problem med bordet eftersom en ny servitris lyckats göra en dubbelbokning.
Men det löste sig, vi fick vårt bord och utmärkt service därtill. Jag valde deras Prix-Fixe Thanksgiving Menu för runt 36 dollar och fick en alldeles förträfflig måltid.
Förrätten bestod av
Efter det kom huvudrätten
Till dessert valde jag
Vi hade ett bord beläget så att vi såg snett in i köket där kockarna svettades ymnigt för vår skull. Servitrisen som betjänade oss berättade för sällskapet vid bordet bredvid att hon fått avstå resan hem till sina föräldrar upstate för att jobba på Isabella´s och de tyckte synd om henne och ökade på dricksen.
Ute var det en kylig kväll. Inne på Isabella´s hängde enorma juldekorerade kransar och ljusgirlanger glimmade i vartenda fönster. Stämningen var varm och sorlet av människoröster omgav oss och överröstade så när bakgrundsmusiken.
Promenaden hem gick längs Central Park och jag minns att jag var mycket mätt och mycket lycklig.
→ 1 kommentarKategorier: Endast livet självt... · Mat · Minnesanteckningar · New York
Taggad: Isabella´s, Manhattan, New York, Thanksgiving Dinner, Upper West Side
Det var en gång en massa engelska pilgrimer som blivit förföljda i sitt hemland och därför flytt till Holland. En dag i början på 1600-talet fick Pappa Pilgrim nog och bestämde sig för att klimatet var alltför omoraliskt i Holland och pilgrimsgänget reste därför till det nyupptäckta Amerika där de trodde att lyckan fanns.
De anlände till Plymoth och bosatte sig där men när den första vintern kom dog mer än hälften av de 110 pilgrimerna. När den andra vintern kom så hade Pappa Pilgrim fattat vikten av att samla mat under hela året för att ha något att leva av under vintern, och han hade fått en kompis, Squanto, som inte bara hade underliga färgglada kläder och fjädrar i håret utan som också besatt fantastiska kunskaper om landet de nu bodde i. Squanto lärde Pappa Pilgrim hur man jagade och vilka växter som var ätbara och vilka som var giftiga.
Pappa Pilgrim, som i historieböckerna går under namnet William Bradford, var otroligt tacksam över Squantos hjälp så han utlyste en dag av tacksägelse då man skulle vara tacksam för det man fått och det man hade, och Pappa Pilgrim ordnade dessutom en fest och bjöd in Squanto och hans indianpolare till den. Sen hade de hallaballoo i tre hela dagar tillsammans.
Detta är i korta drag bakgrunden till att amerikanerna firar Thanksgiving idag, sista torsdagen i november. De äter klassisk Thanksgiving dinner bestående av fylld kalkon och massor av tillbehör medan de umgås med familj och vänner. En viktig del i firandet är att alla får säga vad och vilka de är tacksamma över och tacksamhet och vänlighet genomsyrar denna högtid.
I New York ställer världens största varuhus MACY´S till med en fantastisk parad för att fira Thanksgiving Day. Paraden direktsänds i hela USA, och inne i stan börjar människor köa redan tidigt i gryningen för att få bra platser längs med gatorna där paraden går fram. Bästa stället att se paraden sägs vara i början, på sträckan längs med västra sidan av Central Park.
Förra året var jag i New York under Thanksgiving och bodde då precis runt hörnet från Central Park West så jag gick ut vid sju och ställde mig på ett bra ställe, men redan då stod det människor överallt. Det var kallt och jag frös och väntade i över två timmar innan paraden äntligen satte igång. Alla var frusna och stelbenta men när de fantastiska och enormt stora ballongerna föreställande främst tecknade figurer slutligen kom flytande över våra huvuden glömdes på ett ögonblick alla krämpor och jag stod lycklig och hoppade exalterat precis som alla andra. Varje ballong styrdes av ett stort antal män och kvinnor som vandrade undertill och höll hårt i de vita ballongsnörena. Imponerande!
Mellan ballongerna marcherade orkestrar från hela USA och fantastiska sagovärldar uppbyggda på kärror gled förbi bland clowner och andra utklädda akrobater. På vissa av sagokärrorna stod kändisar som fick publiken att skrika än mer exalterat. Jag såg sångerskan Ashanti på en kärra och tonårsidolerna Jonas Brothers och Miley Cyrus (känd från Disney Channels enorma succéprogram Hanna Montana) färdades på andra ekipage. Allra sist i paraden åkte tomten symboliskt, eftersom julen i USA sätter igång med pynt och sedvanlig nedräkning till Christmas Day efter Thanksgiving-helgen.
→ Lämna en kommentarKategorier: New York · Saker och ting · USA
Taggad: Macy´s, New York, Thanksgiving, Thanksgiving Parade
→ 2 kommentarerKategorier: Endast livet självt... · Funderingar · New York · Uncategorized
Taggad: Empire State Building, New York, sms
→ 5 kommentarerKategorier: Platser och människor · Stockholm · vintern-09
Jag såg som ni redan vet musikalen HAIRSPRAY på Chinateatern i Stockholm i lördags kväll.
Jag tillhör en av de få som inte sett filmen eller läst boken utan endast sett intervjuer med aktuella skådespelare då Hairspray gick på Broadway samt sett intervjuer i svensk morgontv med Rolf Lassgård och Jessica Heribertsson inför premiären på China. Så mina förväntningar var svävande, egentligen ickeexisterande faktiskt.
Hairspray utspelar sig i Baltimore i USA 1962, och tar upp problematiken kring att vara en ”good american housewife”. Den behandlar också tunga ämnen som klassklyftor och rassegregering, fast på ett mycket naivt och lättsmält sätt med musik, dans och humor.
Huvudrollen som den tonåriga, mulliga Tracy Turnblad spelas av för mig tidigare okända och för rollen handplockade Jessica Heribertsson, som har förmågan att spela barnsligt gullig och samtidigt sjunga som en hel kvinna! Hennes far spelas av Morgan Alling, som gör en mycket bra rolltolkning och hennes mor spelas av giganten (på mer än ett sätt) Rolf Lassgård som visar sig vara en dragqueen av klass! Fler stora namn är Helena Bergström, Birgitta Rydberg (dotter till Eva Rydberg) samt Gladys Del Pilar vars skönsång är en av musikalens verkligt stora behållningar enligt mig.
Hairspray är humor och underhållning för den stora massan. Den sprider glädje på ett lättviktigt sätt, och berör svåra ämnen men utan att gå på djupet på något vis. Publiken bjuds på en fartfylld musikalisk fest med glitter och glamour och mycket skratt och det är säkert precis vad publiken förväntar sig och vill ha.
Jag var lite rädd att jag skulle tycka att Rolf Lassgård i kvinnokläder skulle bli lite väl tramsigt för min smak, men ack så fel jag hade. Lassgård briljerar i rollen som Mrs Turnblad och samspelet med begåvade Morgan Alling är ett sant nöje att beskåda! Lassgård som kvinna kunde lätt blivit ett spektakel men blev enligt mig kvällens höjdpunkt, tack vare hans fantastiska skådespeleri och känsla för tajming.
Helena Bergström gör en stor roll som den intrigerande Velma von Tussle, men hon känns emellanåt lite tafatt och ganska ofta lite väl tillgjord tycker jag. Alla sång och dansnummer håller hög klass men musiken blir ibland på gränsen till störig och jag tappar då och då koncentrationen istället för att sugas in i föreställningen. Men kostym och scenografi är läckert tilltalande och koreografin sprudlande glad så det är svårt att se Hairspray utan att känna sig nöjd och upplyft efteråt!
→ 2 kommentarerKategorier: Musik · Stockholm · Teater · vintern-09
Taggad: Chinateatern, Hairspray, musikal, Rolf Lassgård
Dagens äckligaste ord är ”munslemhinna”. Kanske något för ett nystartat band på jakt efter ett uppseendeväckande bandnamn?
→ Lämna en kommentarKategorier: Funderingar · vintern-09
På rum 232 på ett hotell i Kristineberg i Stockholm skrivs just nu dessa rader.
Jag deltar i ett 25-årsjubileum och imorgon ska firandet fortsätta med bland annat marknad i Gamla Stan och musikalen Hairspray med Rolf Lassgård utklädd till kvinna.
Jag har hittills hunnit hoppa på fel tåg (inte alls mitt fel) samt tappa min mobiltelefon i taxin på väg till hotellet (väldigt mycket mitt fel). Båda olyckorna löste sig synnerligen snabbt och på ett angenämt vis, tack och lov. Hoppas liknande missöden lyser med sin frånvaro under morgondagen.
Bilden från Gamla Stan tog jag tidigt i våras.
→ 6 kommentarerKategorier: Platser och människor · På resande fot · Stockholm · vintern-09
Ulf Lundells födelsedag har precis tagit slut. 20 november har gått över gränsen till ett nytt dygn som just håller på att ta form. Så är det här. I New York däremot har bildjournalisterna och deras tidningskollegor precis tagit kvällens första drink. Det är trots allt lördag.
Ulf Lundell är sedan igår alltså 60 år. Bruce Springsteen är sedan september i år också 60 år. Denna höst och vinter går sannerligen i rockmusikens tecken. Bilden tog jag i somras i slutet av juli när Lundell var i Karlshamn på Östersjöfestivalen. Jag hade höga förväntningar och blev därför en aning besviken när han inte höll sin annars mycket höga klass. Han såg trött ut. Han lät trött. Men jag blev nöjd med bilderna.
Nästa gång vi möts blir det kanske tvärtom…han låter pigg som aldrig förr och jag tar trötta, oinspirerade bilder.
Ännu ett år går mot sitt slut Kom in, kom in och prata med mej Var har du varit, vart är du på väg? Säj mej vart dina drömmar bär dej→ 2 kommentarerKategorier: Hösten 2009 · Musik · New York · Platser och människor · vintern-09
Taggad: Bruce Springsteen, Ulf Lundell
